Ja.. så har det då hänt som ingen vill prata om..
Eller vi tar det i annan ordning..

För månader sedan, så påpekade jag att vi troligen har något smittsamt på jobbet. Men inte då.. sånt kan jag ju inte säga... Fy på mej..
Tiden gick och jag har frågat om och om igen, vad det är.. som inte ser friskt ut.. Självklart litar jag på läkarna, men när folk blir sämre och sämre.. och fler och fler säger samma sak.. Borde man inte lyssna då??

Så för nån vecka sedan var det någon mer som sa det jag sa.. då... Men nej.. Den personen har varit hos läkare och fick medicin.. men inget gjordes på jobbet.. Jag och någon mer ifrågasatte varför.. svaret..
-Det som händer personalen är er privata angelägenhet.
-Eh, Jaha.. så om vi blir smittade på jobbet då??
-Ja men så är det ju inte..

Vänta lite nu... Alltså.. Ingen på jobbet har brytt sej.. ?

Häromdagen ringde iaf min chef och sa..
-Du får komma och hämta medicin, vi har beslutat behandla all personal. 
-Okej, va bra. Vad händer med dom boende då? Och anhöriga? Våra timmisar?  
-Hm, ja du, det är en bra fråga.
-Klart att dom måste behandlas med. Alla. Annars är det ju värdelöst att vi behandlar oss.
Vi är iaf överens om det, sen hur lång tid det tar innan alla får behandling, det återstår att se.

Det känns lite trist för jag är mån om mina tanter och gubbar på jobbet. Nu vet vi.. något som smittar som ska medicineras.. och det får vi hoppas att alla får medicin mot nu då. Annars drar ju vår smitta bara runt och runt.. som nån kul spiral.. eller nåt..

 

Så i helgen vet jag vad jag måste göra på jobbet. Städa, städa och städa. Tvätta och sprita ytor i massor. *vad det nu ska ha för effekt om inte alla är behandlade*

 

Tja.. nån lyssnade iaf.. sent men iaf.. Kanske lär man sej lyssna i fortsättningen..

 

Så.. det är anledningen till att jag hetat *kompetens räcker inte* För det jag kan va tydligen inte gott nog..

Nej, godnatt på er alla.